Spårvagnsfunderingar

God kväll

Idag tänkte jag dela med mig av lite tankar kring spårvagnsåkande. Om jag ska uttrycka mig helt korrekt så kretsar mina tankar mest kring resenärerna på dessa småtåg.

Jag åker med spårvagnarna minst två gånger per dag och därmed ger det mig en viss rätt att tycka till om ordningen på vagnen.

Man skulle kunna säga att jag uppskattar ordning och reda. Man skulle även kunna säga att jag är beroende av det. När det är kaos runt omkring dig så fungerar livet bättre om det är ordning och reda i hjärnan. Och vice versa. Jag får dagligen indikationer på att mina medresenärer inte delar min uppfattning.

Att sitta i spårvagnen och låt säga, vissla, rapa, trumma, sjunga, skåla, skrika eller för all del - lukta äckligt, är typiska företeelser som stör min ordning och reda. Men faktiskt: måste man verkligen rapa typ alfabetet när man befinner sig på en smockfull spårvagn? Måste man?

Min lösning är förvånansvärt enkel: du som vet med dig att du är lite äcklig, kanske en aning irriterande, har ett behov av att trumma på väggen eller vara uppkäftig mot alla andra ska sitta i vagnen längst bak. Perfekt! Här får du möjlighet att träffa andra kaxiga snorungar, starta ett oljudsband eller utbyta raptekniker.

Jag och mina ordning&reda-resenärer ska sitta i vagnen längst fram. Där sitter vi, raka i ryggen, med vänliga leenden och säger ursäkta ursäkta när man tvingas trängas en aning.

Det här blir perfekt.