Spöktåg

I skrivande stund befinner jag mig på tåget hem mot skogarna. Det föll sig så lyckligt att jag, Hanna och Sabina hamnade på samma tåg. Mycket underligt anser min lokalsinne-saknande hjärna. Men jag ska inte fundera allt för mycket utan bara vara nöjd med den utdelningen. Vi fick nyss lite insider information från en kvinnlig resenär i sätet bredvid. Ni förstår, hon har åkt på det här tåget sedan urminnes tider. Eller ja, åtminstone sedan början av 2000-talet. Hon verkar hursomhelst räkna sig själv som en del av interiören här i vagn fjorton. Det syntes tydligen lång väg vilka rookies vi var på tåg nr 8126. Här bokar ingen sittplats, eftersom att ingen vet att tåget existerar, säger interiörkvinnan.

Så spännande! Nu tycker jag att det känns som att vi åker på ett spöktåg, som ingen riktig vet om. Lite som om vi vore osynliga och ytterst hemliga. Som spöken. Eller kanske som hemliga agenter? Fast om jag vore hemlig agent så vill jag nog färdas med lite mera stil. Ja, även om jag vore ett spöke med för den delen. Varken kvinnan tvärsöver gången eller den faktiska interiörer verkar vara född igår. Men det har väl sin charm det med, I guess.

Nu ska jag socialisera lite med mina spökevänner på tåget, vi ska ju snart skiljas åt i vad som känns som en evighet.

Survivor

Tisdag kväll redan. Time flies! Ville mest berätta att jag fortfarande lever. Klarade av mina tre behandlingar under gårdagen med någorlunda bravur må jag säga. Helkroppsmassagen var nog min största utmaning och jävlar i havet vad tufft det är! Men skam den som ger sig. Jag gick all in och kan efter dagens aktiviteter även kryssa av en fest-make up och en ryggmassage på min lista.

Nu är det dags för mig och min tillfälliga sambo att slå in lite julklappar. Sedan blickar vi framåt mot morgondagen som bjuder på ett strålande schema; vår sista make up-lektion samt klass B's alldeles egna julbord. Vi har arrangerat ett litet knytkalas och jag står för smör, limpa och senap. Utmärkt. Ni som känner mig vet att smörgås är en av mina topp tre favoriträtter så jag ser verkligen fram emot vår lilla jullunch. Skinkmacka, here I come.

Efter morgondagen så kommer övermorgondagen och det innebär vår sista skoldag för året. Helt galet att vi redan gått fyra månader av utbildningen. Det ska faktiskt bli ganska skönt med en liten ledighet, det var ju ett tag sedan sist. Mitt jullov kommer att spenderas hemma i skogarna med min älskade J, familj och vänner. Det är även möjligt att mina vänner Decléor- och MDpärmen får följa med hem. Och kanske de 100 musklerna jag ska lära mig. Kanske.

Nej, julklapparna kallar på mig!

PUSS

Fina söndag

God kväll!

Jag måste ta tillfället i akt och tacka alla inblandade för en helt jävla galet bra helg. Fredagen inleddes med klass B's första salongsdag. Det gjorde vi riktigt bra. Personligen är jag väl inte allt för imponerad över min egen insats då jag var tvätt- och städansvarig. Men de andra nitton jobbade på ordentligt.

Imorgon är det istället dags för mig att hoppa ner i stålbadet. På schemat står en helkroppsmassage, en AHA-pensling och en Frans och Bryn-färgning plus plock. En och annan fjäril har slagit läger i min mage, men jag hoppas kunna mota bort dom lagom till klockan tio imorgon bitti. Wish me luck!

Låt oss backa tillbaka till fredagen igen då, julklappsmys & Tapas med mina favoritlemurer. Jag bytte till mig ett presentkort på HM, så det kan hända att jag gör ett snabbt besök där imorgon. Typ för att fira att jag överlevde mina första behandlingar. Om jag överlever, vill säga.

Gårdagen bjöd istället på härlig mängd rödvin, och öl (!) faktiskt, våghals, samt ett besök på Park Lane.

För att runda av en redan perfekt helg så passade vi på att dricka lite glögg på Liseberg. Det var premiären där för min del och jag njöt i fulla drag.

Hoppas ni har haft en lika fin helg som mig, fast det tror jag faktiskt inte att ni har.

Saturday Night Live

God kväll kära vänner

Min nuvarande position är casa de Nico. Festvåning för kvällen. Denna festvåning ligger i en lite finare stadsdel än vad ni kanske är vana att se mig i - Olskroken my friend, Olskroken. Här frotterar jag mig med stora delar av Göteborgs elit samt stora delar av en bib rött. Vart kvällen för oss återstår att se, men hur det än blir så kommer det att bli i true lemur style.

Jag tänkte även ta och dela med mig lite av gårdagens spårvagnsupplevelse, jag lämnade ju er trots allt med en cliffhanger igår.

Jag och min nuvarande inneboende Sabina var påväg hem till Hisingen efter en trevlig afton i Göteborgs något centralare delar. Vi satt i vanlig ordning på spårvagnen när jag kände ett spretigt finger på min axel. Då jag lever efter måttot "le mot världen så ler världen tillbaka", eller ja, jag vill ju gärna tro att jag gör det i allafall, så vänder jag mig mot spretfingermannen. Han osar oroväckande mycket alkohol men det hör kanske inte till saken. Det spretfingermannen ville göra mig uppmärksam på var att jag hade en mycket fin mössa. MYCKET fin. Äsch, den här gamla trasan tänkte jag, och förmodligen tänkte Sabina detsamma, men sedan log jag mot spretfingermannen och tackade så mycket.

Det var nog ett tag sedan spretfingermannen fick någon genuin respons på någon av sina åsikter så han tog helt enkelt tillfället i akt att fortsätta uttrycka sig. Han oroade sig lite över att jag hade så tunna strumpbyxor i december, vilket ju var omtänksamt. Hade jag varit i norrland så hade långkalsonger varit att rekommendera, uppmärksammade han mig på. Ett hett tips från coachen tänkte jag och la denna feedback i min tipsdel av hjärnan. Sedan tyckte inte spretfingermannen att det gjorde så mycket att jag hade så tunna strumpbyxor, jag hade ju sådana fina ben. Jomantackar! Ja ja, lugn i stormen. Jag är medveten om att mina enmetersben inte är med på någon av mina skrytlistor, men jag tyckte ändå att det var fint sagt.

Vid nästa hållplats tog spretfingermannen på sig en gummisnodd på huvudet och gick ut i decembernatten.

Så, mina vänner, moralkakan i denna true story är att om man ler mot världen så kommer den faktiskt att le tillbaka. Kanske i form av en spretfingerman med en gummisnodd på huvudet.

Nu ska jag ha en jävligt bra kväll, jag rekommenderar er andra att köra på samma spår.

No. Uno

God afton kära vänner!

Idag skaffade jag en blogg. Igen. Jag bad min tekniska vän Nicolina om support och det visade sig vara ett smart drag från min sida. Resultatet ser du framför dig och jag är mäkta nöjd. Några blommor som vajar sådär fridfullt i bakgrunden kändes passande en decembernatt som denna.

För er som inte känner mig allt för väl så heter jag Madelene Tiger, men här ute i cyberspace tänker jag gå under namnet Fröken Tiger. Det är lite fräckare. Jag har ett brinnande intresse för hudvård, och därför pluggar jag just nu till hudterapeut i Göteborg.

Sådär, nu när vi alla blivit "du" med varandra så slappnar vi av lite grann.

Jag tänker hursomhelst sova en sväng, så hörs vi imorgon. Då ska jag berätta om en trevlig, alkoholiserad man med gummisnodd runt huvudet.

Sov gott!