Hej och välkommen

God afton kära vänner!

Som ni kanske märkt så jobbar jag stenhårt efter måttot - bättre sent än aldrig, här i bloggen. Inte så charmigt kanske och det är okej om ni är lite trött på mig.

Men jag låtsas som ingenting och kör på som vanligt. Tänkte mest berätta om min härliga onsdag. Det var dags för min receptionsdebut och jag har verkligen laddat inför den. Jag gillar att serva kunder och att ge dem ett trevligt bemötande.

I mitt tidigare liv, McDonald'slivet, handskades jag en del med människor, köer och kassasystem. Detta kom sig väl till pass idag och jag betraktar det som en stor fördel att vara bekant med de faktorerna.

Något som dessvärre inte varit till min fördel är en viss hälsningsfras. När man i fem år sagt "Hej och välkommen till McDonald's det går bra att beställa" ett par hundra gånger i veckan så är fet en liiiiiten aning svårt att ta på sig ett headset, lyfta på luren och säga något helt annat.

Men, jag har bitit mig i tungan och lyckats hålla mig i skinnet hela dagen. Imorgon är en helt ny dag, med helt nya möjligheter.

Puss!

Sunday bloody Sunday

Söndag börjar bli ett skällsord i mina öron.

Söndag är förenat med att lämna någon kvar för att bege sig mot egna äventyr. Det låter inte illa, och det är kanske inte så illa.

Men varför känns det så jävla illa i bröstet då?

Varför sitter det en klump i halsen som om jag åkte mot en evighet utan min kärlek, min familj och mitt hem?

Varför har varje andetag en eftersmak av längtan och varför spelar RixFM bara ballader hela jävla vägen till Karlstad?

Jag är en intelligent och förnuftig vuxen kvinna som borde kunna samköra hjärtat med hjärnan. Som iCloud ni vet? För jag VET ju att jag ska träffa min fina sambo igen. Jag VET även att jag har fina vänner i Göteborg som förgyller min vardag. Jag är även FULLT medveten att jag själv valt detta och njuter av varje stund jag är i skolan.

But... There's always a but. Ändå infinner sig den där känslan varenda söndag som jag beger mig mot Göteborg.

Söndag, jävla söndag.

Saknad

Hallå ja

Hur står det till? Med mig står det sådär, faktiskt. Har en bultande huvudvärk som bosatt sig i vänstra delen av mitt kranium och vägrar flytta på sig. Jag gjorde en kaffeinsats för någon timme sedan, men då det inte hjälpte så tvingas jag nu ta fram det tunga artilleriet. Cola light. Du underbara Cola light. En allroundprodukt som passar alla tillfällen och som botar diverse ovälkomna fysiska tillstånd.

Sådärja. Känner redan hur ett fem timmars långt huvudvärksmarathon släpper taget om mitt huvud.

Förutom denna oerhört intressanta uppdatering kring mitt fysiska välmående tänkte jag berätta att jag har lite hemlängtan. Saknaden av J och mina nära&kära gör sig påmind dagligen. Fast mest kvälligen ska väl erkännas.

Varje tågresa hem har en positiv laddning. Lite som att vara på väl till sin egen födelsedag.

Vi kan ju höras imorgon?

PUSS

En rik fattiglapp

God kväll

Jag hoppas att ni haft en trevlig helg? Men jag tror inte att den varit lika bra som min.

Fredagen inleddes i sann penisonärsanda med min vän Elin. Vi började lite lätt med Vem vet mest, gick vidare till Postkodsmiljonären och avslutade med flaggan i topp - På spåret! Guld, I know, men trust me - det blir bättre.

På lördagens morgon begav vi oss mot Strömstad tillsammans med Caroline från Dermarome. Vi hade fått möjligheten att ha make up-konsultation med gästerna på Strömstad Spa under lördagen.

Vilken underbar upplevelse! Att få besöka denna vackra plats och träffa erfarna, drivna människor som någon gång varit i precis samma sits som jag är nu. Helt ovärderbart.

Jag och min make up-kompanjon Elin kämpade på med sminkningen och Elin fick även agera tolk då jag inte pratar norska. Jag är lite svensk. Liksom. Men i Strömstad kryllar det av norrmän, så den här helgen har varit lärorik på alla plan för min del.

Efter avslutat uppdrag besökte vi hotellets restaurang där vi avnjöt varsin räksmörgås och några glas vin. Studentlyx på hög nivå! Världens största tack till Caroline och till Strömstads Spachef Anna.

Mätta och belåtna somnade vi som klubbade sälar och vaknade upprymda av gårdagen. Hotellfrukost och en bilresa tillbaka till Göteborg är vad söndagen har bjudit på, guldsöndag kallar jag det.

I bilen hem kunde jag inte sluta le. Blandningen av stolthet, lycka och spänning fick mitt hjärta att värka lite av tacksamhet. När man känner en sådan här genuin glädje i kroppen uppskattar man allt, nästan löjligt små ting blir till mentala glädjeskutt.

Jag har aldrig haft ett så rensat bankkonto som nu. Men jag har heller aldrig känt mig så rik.

Den här söndagen blev jag glädjemiljonär och om en vecka ska jag få dela med mig till mina saknade, älskade Karlskogas finest.

PUSS!

Modigt

Idag har jag varit vågad. Jag tog mig i kragen och körde ett träningspass imorse. Men det är inte det som är det vågade, tränat har jag gjort förr - Tro det eller ej. Nej, det är strax innan träningen det krävs lite mod förstår ni, nämligen när man gör entré i träninganläggningens hall.

Innan lunchtid så är inte 24sevenfitness bemannat och därför är alla medlemmar utrustade med ett så kallat key card. Att dra kort är inget nytt för mig då det, i mitt förra liv med månatlig inkomst, var lite av en hobby.

Nej, problemet ligger istället i nästa hinder för att ta sig in i vad som verkar vara ett fort. När kortet är draget och du tagit dig in i ett litet, litet, litet utrymme så vill en futuristisk maskin ha ditt fingeravtryck. Extremt spännande! Det var lite mindre extremt spännande när maskinen nekade mig inträde. Jag var då instängd i det lilla, lilla, lilla utrymmet och en klaustrofobisk känsla spred sig.

Under sådana förhållanden är det svårt att tänka logiskt och behålla sitt lugn. Men efter några djupa, metodiska andetag bjöd jag framtidsmaskinen på vänster pekfinger istället för höger, och då mina vänner, då gjorde jag entré i fortet.

Så efter att ha summerat dagens händelse:
- lär dig höger och vänster
- snatta inte med vänster hand på gymmet
- snyggt jobbat under press fröken!