På Spåret

Idag skiner solen. Så in i helvete. Jag observerar detta efterlysta fenomen på säkert avstånd inuti vagn 3 på tåget på väg mot Kalmar. Men man blir ju ändå lite glad och jag tycker mig ändå känna hur D-vitaminet tränger in i mina trötta porer. Dessa stackars porer. Tänk allt de varit med om det senaste året. Det är mer än de flesta porer upplever under en hel livstid, man skulle kunna säga att de gått in i väggen och förmodligen skulle behöva sjukskrivas en längre period. Men det ligger inte i min natur att kliva av tåget så jag tycker att vi växlar upp till sexan och kör hela vägen in i kaklet.

För att återgå till vad jag gör just nu då, jag och mina lemurvänner tänker belägra Kalmar och Öland i helgen. Därav tågkupélokaliseringen. Vi ska träffa Elins familj, vilket jag ser mycket fram emot.

Ni förstår, Elin är en mycket intressant ung kvinna. Hon har ett väldigt gammalt sinne och det uppskattar jag. Jag känner mig privilegierad som äntligen fått en vän som på eget bevåg slår på Vem Vet Mest?, På Spåret och som googlar lika vetgirigt som jag själv.

Elin är ofta lugnet i vår förvirrade vardag och sitter ofta inne på många svar. Om hon inte riktigt vet så kan hon gå all in på en liten liten aning. Ibland har hon fel. Men huvudsaken är ju att man låter jävligt säker.

Dessa trevliga karaktärsdrag måste komma någonstans ifrån och därför ska det bli oerhört trevligt att träffa hennes nära och kära.

Nej, nu ska jag fortsätta på det här tåget.

Puss!