I skrivande stund befinner jag mig på tåget hem mot skogarna. Det föll sig så lyckligt att jag, Hanna och Sabina hamnade på samma tåg. Mycket underligt anser min lokalsinne-saknande hjärna. Men jag ska inte fundera allt för mycket utan bara vara nöjd med den utdelningen. Vi fick nyss lite insider information från en kvinnlig resenär i sätet bredvid. Ni förstår, hon har åkt på det här tåget sedan urminnes tider. Eller ja, åtminstone sedan början av 2000-talet. Hon verkar hursomhelst räkna sig själv som en del av interiören här i vagn fjorton. Det syntes tydligen lång väg vilka rookies vi var på tåg nr 8126. Här bokar ingen sittplats, eftersom att ingen vet att tåget existerar, säger interiörkvinnan.
Så spännande! Nu tycker jag att det känns som att vi åker på ett spöktåg, som ingen riktig vet om. Lite som om vi vore osynliga och ytterst hemliga. Som spöken. Eller kanske som hemliga agenter? Fast om jag vore hemlig agent så vill jag nog färdas med lite mera stil. Ja, även om jag vore ett spöke med för den delen. Varken kvinnan tvärsöver gången eller den faktiska interiörer verkar vara född igår. Men det har väl sin charm det med, I guess.
Nu ska jag socialisera lite med mina spökevänner på tåget, vi ska ju snart skiljas åt i vad som känns som en evighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar